På fråga om hur kommunen har tänkt sig lösa busstrafik i södra Rönninge blev svaret på informationsmöte i oktober 2008:

1. -Vi har inga konkreta planer för hur vi ska lösa kollektivtrafiken. Den enda möjliga sträckning för busslinje med fullstora bussar i området är att anlägga ny gata genom Ekdalen, säger kommunstyrelsens ordförande Lennart Kalderén.
   

Där värt att notera att detta är första gången på ett offentligt möte där kommunen medger planer på att ta ytterligare ett orört naturområde i anspråk. Tidigare har det angetts som reservåtgärd.

Så här beskrivs Ekdalen av Salems kommun

4. KÄLLDALEN - EKDALEN

Karakteristik

Ädellövskogsparti vid liten bäck. Igenväxande ängsmark med mycket grova ekar. Bergknallar med barrblandskog. Tätortsnära strövområde.

Beskrivning

Källdalen-Ekdalen är ett sammanhängande, obebyggt naturområde i västra Rönninge. Området begränsas av villatomter längs Tallsätravägen, Uttringevägen och Uttringe Gårds väg, samt de nybyggda grupphusen på Högbackaberget.

Genom områdets västra del slingrar sig en liten bäck. I nordligaste delen finns en naturlig källa, belägen en bit upp på västbranten mot Högbacka. Den nuvarande vegetationen kan direkt kopplas till tidigare markanvändning. Ägoslagen på 1896 års karta kan fortfarande avläsas i terrängen:

Bergknallarna var då som nu bevuxna med barrblandskog. Skogen på bergsknallarna, men framförallt moränområdet längs bergssidorna - de steniga men näringsrika sluttningarna, utnyttjades som betesmark. Här skvallrar grova, spärrgreniga ekar och någon enstaka gran med vid krona om att de tidigare vuxit i ett öppet landskap. Runt dem står nu, i västra delen av området, hasselbuskar och en 20 - 30 m hög skottskog av al, alm, lönn m.fl. lövträd. Det skyddade läget mellan bergens sydsluttningar och ett öppet fält ger god solinstrålning och ett gynnsamt mikroklimat.

Kombinationen av gammal betesmark, lund med ädla lövträd och bäckdal utgör en mycket värdefull miljö för bl.a. hackspettar och sångfåglar, vedlevande insekter och relativt kräsna mossor och lavar. Strävticka är en mindre allmän vedsvamp som hittats på en hassel i området. Bland kärlväxterna kan nämnas trolldruva och skärmstarr. Andra typiska lundväxter är hässlebrodd, stinksyska, ormbär och svalört. Ett bestånd av vitfryle, en sällsynt parkfröinkomling, finns också.

Den östra "beteshagen" är fortfarande öppen mark med några gamla ekar av imponerande grovlek. Tre av dem är naturminnesmärkta. I områdets lägst belägna del, i sydväst, är de gamla åkertegarna något försumpade och bevuxna med snårskog. Delar av åkermarken har under 1900-talet utnyttjats av handelsträdgårdar.

En vältrafikerad gångstig löper från Hagsätervägen i sydväst, över fältet och upp till jätteekarna vid Sandbäcksvägen. En annan, troligen mycket gammal stig korsar bäcken i nordväst och löper genom skogen längs bergssidan ner till Hagsätervägen. Denna stig är bitvis stenlagd.